Skrivet 23:e december, morgon på torpet. (Samma morgon gick vårt trådlösa nätverk på julledighet, så den uppmärksamme kan notera att inlägget inte är postat dan före dan, utan dan efter...)
Vi har gått upp tidigt trots att vi inte behöver, för att slippa stressa. Vi ska äta lunch hos min mormor och morfar klockan 12 och känner jag oss rätt så kommer vi få bråttom vid 10.30 hur tidigt vi än gått upp. Men då har vi i alla fall haft en lugn morgon fram till dess.
Sambon funderar dock på att ställa in julen. Hens röda kalsonger, som hen bara använder på jul, ligger i smutsen. Katastrof. Men inte visste jag att det var ett par heliga julekalsonger. Det var nån vecka sen, när jag en morgon upptäckte att jag inte hade några rena underkläder. De där röda passade hyfsat och alternativen var inte alls lika hyfsade, så... Oturligt nog är min sambo något av en traditionsfascist och tanken att fira jul i några andra kalsonger än de röda, tycks vara en svårsmält nyordning.
Appropå nyordning så håller jag på och implementerar ett nytt ord i mitt vokabulär. Det är en ny bekantskap som har introducerat det. Eller snarare användningen av det, för själva ordet har jag hört förut, men nybekantingen är den första jag mött som faktiskt använder det fullt ut. Ordet är "hen" och ersätter "hon" och "han". Ett genusneutralt pronomen, alltså. Ett neutrum på sätt och vis, för benämning av människor, men utan den känsla av objekt orden "den" och "det" inger. Jag gillar tanken, men själva ordet ligger obekvämt i munnen, än så länge. Jag börjar med att använda det i skrift, för att se om det så småningom vill flytta in i mitt tal.
Jag känner igen obekvämligheten från första gången vi klädde sonen i en rosa tröja. Kan man göra så? Det ser lite konstigt ut... Det känns som ett begynnande skavsår nån stans i bakhuvudet. Men - nej! Så fasen heller att jag tänker kapitulera så lätt inför såna kulturellt inpräntade dumheter. Nu blir det rosa tröja och så får det vara bra med den saken!
Och bara nån vecka senare hade skavsåret läkt. Det såg inte alls konstigt ut och jag kunde inte längre minnas: Vad var det egentligen som tog emot så med en rosa tröja?
Det har ljusnat ute. Jag har druckit kaffe och lagt över nio avsnitt av P3 dokumentär i min Mp3-spelare. Fick dem av en kollega för flera veckor sen, men det var först igår jag tog mig tid att börja lyssna. Och nu är jag fast. Tänkte att de kan bli ett bra sällskap när våra stojande, stimmande, julfirande släktingar blir lite för mycket av det goda och jag behöver dra mig undan till någon tyst vrå och ctlr+alt+delet:a mig en stund.
Nu är det dags att sparka igång den här Cirque de Årlig Tradition.
God Jul!
5 kommentarer:
"hen" är ju just ordet som finskan använder för både "han" och "hon"...? en annan ball grej är ju "hana" som gör samma sak men som är/var ett svenskt ord och som används även i dag, dock förkortat till "'na", som i: "Har du sett'na på sistone?"
Jag tror att "hana" var vanligt i vikingarnas vokabulär, om jag inte minns fel. coolt att det fortfarande finns kvar om än i halvdold form.
och P3-dokumentärer äger världen. ;o)
You wonderful språknörd :-)
Dokumentären om DC3:an konkurrerade ut Kalle Anka klockan tre i förrgår. La mig med lurarna på i sovrummet en stund, medan Piff och Puff härjade ute vid TV:n. Det var precis lagom att låta släkten klara sig själv där en stund. Och välbehövligt för min del.
Intressant blogginlägg tillika kommentarer!
Din inställningen till den språkliga nyordningen med KNP ("hen" och dess biformer) glädjer mig. :)
För min del så utesluter jag inte "han" och "hon", men tycker att jag kan använda dessa pronomen i sammanhang där jag finner att de har relevans. I praktiken så är det faktiskt i stort sett aldrig.
Jag använder också hellre "hen" än "den" då jag talar om exempelvis en katt eller älg. Tycker att det är bra att inte objektifiera levande varelser med förmåga till rationalitet. Om den saken går det förstås att diskutera, och många håller inte med mig. Förstås.
Den här bloggaren är emellertid ovanligt sympatisk och tänksam, så jag känner mig på något vis hemma här. :)
Finskan stavar det förresten som "hän", men visst är deras tredje person singularis könsneutralt. Vad jag vet så brukar de kringå det på olika vis genom att använda exempelvis substantiv vilket påvisar kön.
Det är alltså långt ifrån någon enhetlig lösning på diskriminering och fördomar, men kan vara en nyckel på vägen för att tagga ner den överdrivna fokuseringen på exempelvis genus som ju är självklar vardagsmat i samhället idag.
Tack Trulp!
Lite utmaningar till omtänk är så välkommet. Om-tänk och omtänk.
Och vad gäller din sista rad, så: Detsamma!
Skicka en kommentar