Ord

Jag startade den här bloggen för att jag är så förtjust i ord.

Jag tycker om att vända och vrida på dem. Plocka i högen för att hitta ett med precis rätt nyans. Smaka på det. Sätta in det i en mening. Byta ut det, backa några steg, kisa lätt och titta från lite avstånd. Passade det...? Eller kanske det här istället? En synonym. Prova igen. Nä, det första passade bättre.

Måla med ord. Få syn på mina tankar med ord. Sortera bland intryck med ord. Avslöja nakna kejsare, luftslott och hjärnspöken med ord.

En del tycker att det är trams. Och visst, lite tramsigt är det ju. En tomat är en tomat oavsett om den är röd, gulröd, karmosinröd eller för all del grön med en orange solfläck mitt på. En tomat. Men jag tycker på nåt sätt att tomaten blir trevligare att ha att göra med när den får en ord-dräkt och blir något mer än bara en tomat. Ord-trams, visst, men jag är trygg i det. Andra samlar på nummerplåts-nummer eller fågelskådar i ett myggigt träsk. Nåt trams ska man ju ha att begripa sin värld genom.

Mest gillar jag ord för att de har en sån enastående förmåga att lyfta upp mig, bort från asfalt och vattenpölar, från busstider, disk och tandborstning. Till en annan dimension. Till den där sagan som mitt liv är (precis som alla andras) alldeles här där jag står, fast lite längre upp i luften och lite längre in mot mitten. Där kämpar modiga människor mot drakar - och vinner! Där kan tankar och känslor ta fysisk gestalt och färdas genom tid och rum. Där sker mirakel mest hela tiden och där kan kärlek aldrig dö. För precis så är det, på riktigt, om man vågar se lite annat än det som är mitt framför näsan.

Som idag på lunchen, när sagan försiktigt la en hand på min axel i form av ett SMS. Tre ord. En liten del av sagan som är mitt liv:

"Hej söstra mi."

Jag har haft dem i fickan hela dagen, de där tre orden. I fickan och i själen och jag har varit mitt i sagan och det är så fantastiskt att någon lät mig hitta dit just idag, för det har varit så mycket asfalt och busstider och sånt på sistone, så det behövdes verkligen. Senare på eftermiddagen mötte jag en drake, men det var ingen fara för jag hade mitt svärd och min sköld och draken kände det nog på sig, för han kröp tillbaka in i sin håla och höll sig undan resten av dagen.