Vi bor i ett torp från mitten av artonhundratalet. Det har funnits i min släkt sedan dess, vi är femte generationen här. Vi är dock den första generationen som bosätter oss permanent i det som mina förfäder var förnuftiga nog att definiera som "sommarställe".
Den som nu vill bibehålla sin Bullerbybild av röda stugor, hallonland och barn i rutiga klänningar och äppelknyckarbyxor bör sluta läsa här.
Första vintern uthärdade vi med torrdass i skogsbrynet. Det var inte det minsta pittoreskt, det var bara kallt om rumpan, så under sommaren samma år satte vi upp en mellanvägg i den redan innan pyttelilla hallen och satte in en Separett.
För den som inte vet vad en Separett är, så kan jag lite kort förklara: Den ser litegrann ut som en vanlig toa, men man kissar i en mugg framtill och... det andra... hamnar i en svart plasttunna i bakre delen av toaletten. Till alltihop är kopplat en fläkt som gör att det inte luktar alls (utom vid elavbrott, men det är en annan otrevlig historia). I den främre muggen spär man på med lite vatten ur en kanna efter varje besök och så rinner det hela ut i det vanliga tvätt-vatten-avloppet. Den svarta tunnan byter man när den är full. Man sätter helt enkelt dit en tom tunna, sätter tättslutande lock på den förra och ställer den i nåt hörn av tomten för efter-kompostering. Så långt allt väl. Behändigt.
Det går åt ungefär en tunna i månaden och vi köpte tolv stycken. En gång per år måste vi således tömma alla tunnorna i en större kompostbehållare och sedan skura ur dem för att ha tomma tunnor för nästa år. (Det tar två år för... det... att bli jord, men då måste det stå i en luftad behållare, alltså inte under det tättslutande locket.) En gång per år. Jag behöver inte förstöra läsarens matlust och nattsömn med några ingående beskrivningar. Jag kan bara säga att det inte direkt luktar saft och kaka. Innebörden av "It´s dirty work but someone´s gotta do it" blir smärtsamt tydlig... Den värsta dagen på hela året.
Eftersom ingen av oss vill skura tunnor, så brukar vi lösa det på samma sätt som vi löser allt annat som ingen av oss vill göra: Vi spelar om det. Mindre konflikter löses med kortspel (Vem plockar undan i köket efter middagen - vändtia. Vem dammsuger hela huset - canasta.), men när det gäller allvarligare ting så tar vi fram vårt Mah Jong. När det är dags för den årliga Mah Jong-drabbingen om dasstunnorna är stämningen skyttegravs-seriös.
Men så idag: Sambon jobbar. Stackarn, mitt i sommaren. Medan jag får vara ledig och hemma i solen. Det är ju inte rättvist. Känner för att göra något han skulle bli riktigt glad av. Funderar på att laga en schysst middag och duka fint, men kommer på att han jobbar natt också. Kanske klippa gräsmattan...? Eller kanske...? Nä! Jo!
Jo, faktiskt: Beväpnad med vattenslang och klädnypa på näsan tar jag mig an årets skörd av onämnbara äckligheter.
Och när jag står där med tolv tömda tunnor i färd med att börja skura. För hand. Det är då det slår mig att detta är det yttersta beviset.
Man träffar kärleken. Man flyttar ihop. Tar gemensamma lån, lagar middag åt varandra. Skaffar barn tillsammans. Byter blöjor, säger "jag tar det, sov du" på natten när det är dags för vällingflaskan. Diskuterar val av förskola, planerar semestrar, klär julgran. Tillsammans. Av kärlek.
Men den dagen man frivilligt står med vattenslang och diskborste och handskurar de gemensamma dasstunnorna... "Livskamrat" - jo du, med råge!
3 kommentarer:
Hej du! När blir det bröllop??? undrar M + J
:-D
Å, vi ska bara bygga ett hus först. Vi har sagt "nästa sommar" sen 2002, men än har inte "nästa sommar" infunnit sig... Vi skämtar om att ta det i samband med att vi firar att vi går i pension, men så illa ska det väl inte behöva bli. Hur som helst så lär ni bli de första att underrättas när det väl blir dags, J har ju en ganska ganska central roll i sammanhanget ;-)
Detta var det roligaste jag har läst på länge. Hög igenkänningsfaktor haha
Skicka en kommentar