Det är en sån där sällsynt stund.
Alla sover. Till och med i hamsterburen är det stilla.
Bara jag, kaffekoppen och P1 på radion.
Tidig söndagsmorgon betyder andliga sånger på P1:
"Blott en dag, ett ögonblick i sänder
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en Faders hjärta,
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag."
Morgonsol och dimslöjor över åkern utanför.
Låter drömmarna från i natt spricka upp och spridas för vinden. Än är det ingen brådska med att ersätta dem med planer för dagen. Det kan få vara alldeles tomt ett tag.
Det är en sån där sällsynt stund när jag varken är förut eller sen, utan bara nu med min kaffekopp. Ett ögonblick i sänder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar