Jag tänkte att jag skulle ta tag lite i det här igen, efter en längre semester från bloggandet. Jag har nog haft saker att skriva om, men inte tid, lust eller fokus nog att formulera tankarna till begripliga meningar. Så det fick vara ett tag.
Nu har dock halva sommarlovet gått och jag har sedan åtminstone två veckor tillbaka fasat in mig själv i en ny grundpuls. Går upp vid pass 9.30. Äter frukost. Läser tidning. Tar en kopp kaffe. Kollar på klockan. Inser att det är dags att börja fundera på vad vi ska äta till lunch...
Minst varannan dag ska vi göra lite nytta här hemma, har vi bestämt. Senaste projektet har varit att återerövra vår parkering. Igår blev det klart, hela stora högen med allsköns bråte ivägkörd till tippen och "Gula Faran", vår avställda gula Ford Mondeo, har fått ett bättre liv hos en bilhandlare i Täby.
Så har vi träffat banken också och fått klart för oss att drömmen om ett nytt hus kanske inte är så ouppnåelig som den känts till och från de gångna åren. Nån lyxvilla blir det inte, men å andra sidan tror jag inte att jag skulle klä i lyxvilla, så det gör inget. Ett hus som känns väldigt bra på många sätt (bland annat ekonomiskt) är A-hus villa Basic 182. Med lite justeringar här och där skulle det kunna smälta in som nåt slags ladugårdsliknande här på tomten. Det är dock svårt att göra sig en vettig uppfattning när man bara sett ett hus i ritningsformat, något som fick en överraskande lösning igår. Vi hade tagit bilen på en tur till en sjö inte långt härifrån för ett kvällsdopp (ja, inte bilen då, den fick stå kvar på torra land...) Hur som helst. På vägen hemåt körde vi förbi ett nybyggt hus som var förvillande likt det där Basic 182, så vi körde lite sakta och såg ett par i solen på terassen framför huset. Stannade till och frågade om det möjligen rörde sig om ett Basic-hus? "Javisst", sa de, "kom in och titta!"
30 minuter senare hade vi fått en grundlig rundvandring i ett Basic 152 (samma som "vårt" fast lite kortare), referenser på A-hus säljare och byggteam, samt bekantskap med två mycket trevliga nya grannar som vi absolut ska hitta ursäkter för att bekanta oss mer med. Ibland har man tur.
Slutligen, i detta inte så underfundiga men däremot informativa blogginlägg, kan jag meddela att vi i familjen fått tillökning under sommaren! Hon heter Katla och ligger just nu och spinner i mitt knä. Hon är en lite fulsöt maine coon-hona och alldeles bedårande; svart-, grå- och brunspräcklig med gula markeringar i ansiktet och lite sådär bister uppsyn. Hon är väldigt sällskaplig av sig, vill vara med där vi är hela tiden. Jag har fått vänja mig vid att ha två gula ögon som stirrar på mig när jag går på toa... Hon har annekterat kökssoffan som sitt revir, där har man oftast bra koll på familjen. Varje kväll när vi går och lägger oss, så trippar hon efter upp för trappan. Dock inte för att sova, har vi märkt... Hon måste först rusa runt i sängen i 30-40 minuter och döda alla täcken och kuddar. Hon dyker på dem och morrar, smyger i duntäcket och överraskningsattackerar med 360 graders saltomortaler. Efter att ha avslutat med att promenera några gånger över tidningen/boken/datorn vi underhåller oss med i väntan på att Don Quijote ska ha jagat klart sina väderkvarnar, så somnar hon i en liten hög nere vid fotändan. Ja, hon har charmat upp oss på läktaren helt enkelt, till och med H som alltid hävdat att han inte gillar katter.
Jahapp... Idag ska vi inte göra nån nytta. Det blir en utflykt till Bålsta för att träffa vänner som är på besök från Västergötland den här veckan. Det får nog bli bad för hela slanten, ser ut att bli väder för det.
