Teaterprojektet är egentligen värt ett eget inlägg. Om hur varm man blir i hjärtat av att få se hur 40 självkänslor växer parallellt under en vecka. Om hur tonårsgnäll byts till leenden och "Jag kan stanna efteråt och hjälpa till om det behövs!". Om han i sjuan som är så rädd för att uppfattas som "bögig", att hitta honom i sminklogen före föreställning där han med stor koncentration fixar håret på killen i åttan. Han lutar sig bak och granskar sitt verk och säger "Så, nu är du jättefin." Om stunden när alla är sminkade och klara och fördriver tiden till publiksläpp med att bjuda upp varandra till pardans på scen. Epitet som "cool" och "tönt" suddas ut. Jag och kollegan Z filosoferade kring det där när jag skjutsade henne hem efter sista föreställningen: Att det är i de där stunderna Gud bor.
Nåja, igår var jag tillslut ledig hemma med familjen. Vi firade nationaldagen med att städa hela huset. Det är lite bråttom nu, eftersom vi får hem en kattunge två veckor efter midsommar, men ingen tid att vara hemma och städa fram till dess. Ut och segla står på schemat bland annat.
Det är sommarlov snart. Jag lär som vanligt bli lappsjuk första veckorna, men det står fullkomligt klart att en långledighet är behövd. Jag ska börja med att leta rätt på alla tusen saker jag har förlagt på sistone. Sen ska jag öva på att sitta still och läsa en bok utan att få känslan av att jag egentligen borde göra nåt annat. Och så gosa med katten. Det blir bra.
